jbirgersson

I fredags kom det alla gått och väntat på.
Beskedet från Anna och Robert. Nu åker vi in till BB. Det var natten till fredagen.
Morgonen efter gick Sara och jag spänt och väntade. Tiden gick och ett bild-sms pep i mobilen.
Med överskriften Prinsen är här, och en bild på en nyfödd son ropade vi ut i glädje.

Ett nytt liv har fötts. En ny människa har kommit till jorden.
Anna och Robert har blivit föräldrar.
Jag har blivit morbror.

Välkommen till världen Prinsen!

Hur mycket kan jag älska en annan människa?
Jag vet att jag har det bra men ibland kommer tankarna starkare och tydligare.
Idag är en sån dag. Jag vill skriva för att minnas och bevara känslan.
Om jag nu kan beskriva det med ord vill säga. Jag ska försöka.

Tänk att just jag blev den som vann Ditt hjärta
Att jag får vara Din alla dagar
Mitt liv har förändrats sen Du kom in i mitt liv
Med Dig ser jag allt det som är vackert
Allt som visar att livet är fantastiskt att leva
För mig är Du den mest underbara
I mina ögon är Du vackrast
Hela mitt inre fylls med glädje när jag tänker på Dig

Jag Älskar Dig Magdalena

Bälinge ligger 20 minuters bussfärd från Uppsala. I måndags började mitt vikariat på Bälinge skola.
Måndag och tisdag har jag idrott, onsdag och torsdag står musik på schemat. 
Eleverna går i tredje klass upp till sexan och är i den åldern när de har ganska svårt att sitta still och lyssna till vad vikarien har att säga. Om de så gäller reglerna i spökboll eller hur man tar ett A på gitarren.
Någonstans tänker jag att man inte kan ha för höga mål med undervisningen. Visst vill man göra sitt bästa men att få alla nöjda i en klass på nära 30 elever är svårt. Spelar vi fotboll så blir Lukas, Emil och Jonas överlyckliga medan tjejerna i 4B helst vill leka "flaggan".
Min roll är att styra upp lektionerna och sätta tydliga linjer för hur aktiviteterna ska gå till. 
Men även att vara glad och uppmuntra. Att ha en dialog med barnen som de kan ta till sig. Klarar man det märker man att man kommer igenom och de öppnar sig och vill lära sig mer.
Insikt i läraryrket är intressant. Hur många har inte en gammal lärare som man är missnöjd med?! 
Vad beror det på?
Att läraren är sur och sträng?
Att man själv inte ger ämnet en chans?

När man lyckas med en lektion vet man om det. Elevernas engagemang strålar iform av tindrande ögon och hundra procents närvaro. Då är det som roligast för både mig och mina elever.

 

Varje Lördag spelar jag Volleyboll med Norrlandsnation i Celsiusskolans idrottshall.
Under alla år som gått har jag provat en hel del sporter. Det är annorlunda med Volleyboll.
Från början till slutet är man full av energi och det finns inga gränser för hur mycket man orkar.
Vi värmer upp genom att bolla in två och två. Näten kommer upp och smaschövningarna börjar.
Laguppdelningen går snabbt och matcher dominerar träningen.
Ibland undrar jag hur en sport kan ge så mycket energi och glädje?!
Hur kommer det sig att man kan släppa allt annat och fokusera hundra procent på att följa bollen?
Jag behöver inte ett svar..
Det jag vet är att jag njuter varje sekund jag får spela.

Att kunna kontrollera känslor är nånting som skulle underlätta vardagen. När man inte kan styra själv utan dras med och påverkas. Flera försök att fokusera tankar men som inte leder till resultat.
Det som är det mest underbara. Det som man kan glädjas över ett helt liv. Det som verkligen betyder nånting.
Att alltid vara medveten är ibland väldigt svårt. Att kunna se över känslorna och inse den drömbilden som ligger där bakom. Livet är så otroligt värdefullt och vackert.
Ikväll vill jag börja se bortom mina känslor. Se livet som inte har varit bättre än som det är just i denna stund.