Ett öppet hjärta
Igår på naturkunskapen dissikerade jag och två labbkompisar ett grishjärta. Inte varje dag det står på schemat.
Ett grishjärta är i storlek och form ganska likt en människas.
Vi fick börja med att ta oss in genom luftstrupen och med hjälp av ett litet rör kunde vi blåsa upp ena lungan. Personligen tänkte jag att lungan skulle vara "tom" inuti men så var det inte. Den som själv vill se får köpa sig en lunga och skära i.
Sedan fortsatte vi djupare in och kom till artärerna, kranskärlen och segel- samt fickklaffarna.
Det jag vill komma till är att det är omöjligt att inte fascineras över hur allting fungerar i kroppen. När man står där med skalpellen och ett "öppet hjärta" ser det mest ut som en massa trådar och rödfärgade hjärtdelar men allt detta får kroppen att fungera.
Vi är en så avancerad skapelse som gör att ju mera man lär sig om människokroppen destå mindre förstår man hur allt kan fungera, tänkte jag.
Med ny energi och förundran över Guds skapelse cyklade jag hem.
