Behaviorismen/klassisk betingning
Ivan Pavlov från Ryssland hade en teori om klassisk betingning som är central när vi ska förklara hur känslor knyts till nya situationer och varför vi söker upp vissa situationer medan vi försöker undvika andra. För att förklara detta behöver vi känna till begreppen stimuli och respons. Stimuli är något som når oss via våra sinnen, till exempel en doft, ett ljud eller en smak. Våran reaktion på doften, ljudet eller smaken kallar vi för respons. I ett experiment som Pavlov utförde där han använde sig av hundar så uppnådde han att känslorna och reaktionerna knöts till nya situationer. Hundarna i exemplet gav automatiskt en reflex när de fick syn på mat, salivavsöndring. Genom att ringa i en klocka precis innan hundarna skulle få maten så hade han lyckats få hundarna att reagera på andra stimuli (klockan). Nu var det klockan som fick det att vattnas i munnen utan att de ens hade fått syn på maten. Klassisk betingning är en typ av inlärning där vi lär oss att koppla ihop ett stimuli med ett annat. Från maten till klockan!
Känsloreaktionerna är en viktig beståndsdel i betingningen. Vissa känslor väcker angenäma känslor medan andra väcker obehag. Vad som händer är att dessa känslor kan utlösas av annat som är nära i tid (som exemplet med klockan) eller rum. Vi uppfattar dessa som signaler (förvarningar) om något angenämt eller obehagligt och handlar därefter. Enligt hedonismen försöker människan undvika obehag och eftersträva lust. Om en elev svarar fel på en fråga i klassrummet och hör hur kamraterna skrattar åt honom kan han komma att känna obehag inför den situationen och undvika detta genom att till exempel låta bli att svara. Där vi ska prestera något finns en rädsla för att misslyckas.
