Kognitiv konstruktivism
Jean Piaget var en kunskapsteoretiker från Schweiz. Hans mål med sin forskning var att komma underfund med kunskapens struktur.
Med konstruktivism menas att kunskap inte är något som finns utan något som skapas av människor i vår strävan att förstå och förklara världen. Kognitiv konstruktivism fokuserar på vad som händer i huvudet hos individen. Inlärning ses som en individuell angelägenhet som sker i samspel mellan individen och omvärlden där även miljön är en förutsättning för inlärning. Utveckling består i att de kognitiva strukturerna förändras, att man omvärderar sina kunskaper vid ny information/intryck. Utvecklingen sker genom medfödda processer - assimilation och ackommodation - där assimilation kan förklaras att då vi hamnar i nya/okända situationer försöker vi tolka och förstå situationen med kunskaper vi redan har, vi förklara det nya med hjälp av det vi redan kan. Ackommodation är då våra tidigare kunskaper är otillräckliga och vi måste tänka om och skapa ny kunskap, vi justerar och förändrar de kognitiva strukturerna, ny kunskap bildas.
Vi är födda med en självreglerande process som gör att vi strävar efter att nå jämvikt då någonting inte stämmer. Det är denna strävan (inre motivation) som leder till ackommodation och därmed till ny kunskap.
Piaget delar in utvecklingen i fyra stadier. Han menar att förändringen i dessa stadier följer ett mönster. Då nya strukturer uppstår och omorganiseras får vi mera kunskap och går in i nästa stadie. Ett tydligt drag i utvecklingen är när vi som barn går från det konkreta stadiet till det abstrakta. I sjuårsåldern har de flesta uppnått reversibelt tänkande vilket innebär att kunna vända ett tankeled. Ett exempel är att ett barn kan förstå att den smala långa vasen rymmer lika mycket vatten som den låga med större diameter.
Piaget säger att kunskap inte kan förmedlas som en färdig produkt utan att individen konstruerar sin egen kunskap
